Växer blåbär i skogen? Upplaga 1

Tidigare statsministern och numera skogsägaren Göran Persson: "Det pågår en ständig debatt om det svenska skogsbruket. Men debatten har fastnat. Alltför få aktörer debatterar i ett alltför begränsat perspektiv, om produktion kontra naturvård... Att skogsbruket ska bevara biologisk mångfald är självklart en viktig fråga. Men hur ser vi på det faktum att klimatförändringen kanske utgör det största enskilda hotet mot dagens biologiska mångfald? Och hur tänker vi kring möjligheten att ge skogen en roll i Sveriges fortsatta utveckling som framstående industrination med världsledande företag? Om detta skulle jag vilja höra fler röster och idéer." Carina Gerken Christiansen, journalist: "Ann Littorin, i dag 82 år gammal, har alltid gjort saker efter eget huvud. På sjuttiotalet kämpade hon mot skogsgiftet hormoslyr som ”gubbarna” på Skogsvårdsstyrelsen ville att de skulle spruta från flygplan över gårdens skogar. När de krävde att hon skulle hugga ner ett stycke oekonomisk ”skräpskog” med lövträd i olika åldrar, så kallad 5:3-skog, vägrade hon. I hennes ögon var skräpskogen vacker. Men ”gubbarna” hade skogsvårdslagen på sin sida som tydligt angav att lågproducerande skog skulle jämnas med marken för att ge plats åt ny högproducerande skog. Efter en strid slutade det hela med en kompromiss. Hälften av skräpskogen höggs och nyplanterades och hälften fick hon behålla. Hon slapp böter. Idag är hon osäker på om det var rätt strid att ta. Den sparade skräpskogen har nämligen vuxit till sig så att den nu även i myndigheternas ögon blivit vacker, så vacker att den utnämnts till nyckelbiotop, vilket betyder att Ann Littorin i all praktisk mening förlorat sin skog. Vi besöker henne en höstförmiddag i oktober. Säteriet ligger i Knutby, fyra mil öster om Uppsala. Huvudbyggnaden kallas ibland slott, ibland herrgård... Tiden har inte haft mycket att säga till om här. Huset har nog aldrig sett ett platt paket." Rikard Axdorff, ordförande Naturbrukarna: I dag upplever många skogsbönder att brukandet av marken blivit alltmer problematiskt. Det är med skog precis som med bilar. Du kan äga många men har de körförbud är de inte till någon större nytta. På flera platser är vi redan nu nära den gräns där meningsfullt skogsbruk inte längre är möjligt på grund av regleringsiver och de kostnader den för med sig. Marginalnyttan för miljön av ytterligare produktiv skogs- mark som inte får brukas minskar för var dag. Meningsfullt bruk av naturen blir allt svårare. Naturbrukarna har med- lemmar i Dalarna, landskapet med Sveriges största misom- marfest, där halva den mark som brukades av tidigare generationer nu inte längre får brukas på grund av reservats- avsättningar. Hälften. Detta i en bygd där många orter stadigt förlorar invånare." Utdrag ur kapitel med viltmästaren Eric Ringaby: "Man har länge trott att gammal skog är nödvändig för tjädern. I skogsdebatten har många gjort likhetstecken mellan stor skog och stor fågel. I dag är forskarna eniga om att det är en missuppfattning. Tjädern kan leva i alla skogens ålderklasser och även i olika sorters skogar. Fåglarna finns i alltifrån karga svenska fjällskogar ner till bokskogar i norra Spanien. Tjädern är inte heller en hotad art i Sverige även om den sannolikt har minskat något på lång sikt. Den mest favoriserade miljön är kantzonen vid ett hygge i mark som inte är utdikad. Där finns sol och värme för redet, ris och löv för kycklingarna att gömma sig i och mätarlarver i den angränsande blåbärsskogen. – De kan gå en timme för att nå maten, säger Eric Ringaby. Enligt honom är tjäderns önskemål om skogsmiljö inget som förvånar. Fågeln har i många årtusenden levt i skogar där stora bränder dragit fram mer regelbundet än det flesta tror. Den natur som skapas efter en skogsbrand gynnar så kallade pionjärarter som tjäder, orre och älg. – Förr drogs de till naturliga brandfält, skapade av blixten eller av människan genom svedjebruket. Nu söker de sig till konstgjorda hyggen, säger han och tillägger att tjäderhönan är först ut och lägger ägg på hygget." Arne Lindström, ordförande LRF Västerbotten: "Äganderätten, och ansvaret hör till den, är avgörande för ett framgångsrikt naturskydd. Vem vill under de ovan beskrivna premisserna skapa höga naturvärden i sin skog? Vem vill riskera att som tack bli förnedrad och bestulen? Berörda myndigheter och politiker måste skyndsamt se till att dessa orimligheter rättas till. De inte är värdiga ett civiliserat samhälle. Ägaren av skogen kan under tiden bara konfun- derad konstatera att: ”Jag äger och sköter min skog. Jag har skött den så bra, och den har blivit så värdefull, att den märkligt nog blivit värdelös”. Myndigheterna försvarar dock sitt sätt att arbeta, och visar liten förståelse för skogsägaren och den enskilda människan. Mönstret upprepas oavbrutet. Aldrig får jag så många telefonsamtal och möts av en sådan uppgivenhet, som när länsstyrelsens ”reservatsenhet” varit ute i bygderna."